Svenska + biologi = sant?

När jag berättar om min ämneskombination, biologi och svenska för gymnasiet, höjer en del på ögonbrynen. Speciellt den äldre delen av kollegiet verkar leva efter en oskriven regel om att inte blanda de naturvetenskapliga ämnena med de humanistiska. Något jag har svårt att förstå.

När jag sökte till lärarutbildningen fanns det bara två ämnen som jag kunde tänka mig att undervisa i, så valet var inte vidare svårt. Såhär i efterhand kan jag dock komma på en del rent praktiska argument för min kombination.

Till exempel är svenska ett kärnämne som alla elever måste läsa, vilket gör mig bredare på arbetsmarknaden jämfört med om jag valt de vanligare kombinationerna biologi-kemi eller biologi-fysik.

Nu under min första praktik i svenska har jag dock fått uppleva hur olika de två ämnena kan vara. Jag tänkte börja med att rada upp dessa olikheter, för att sen avsluta med några tankar om hur dessa gör att mina två ämnen kan komplettera varandra till ett vinnande koncept.

För att det inte ska bli för tjôtigt tar jag det i punktform. Följande skillnader har jag hittills upplevt på min VFU:

• Biologilektionerna är generellt längre, ofta en hel förmiddag eller eftermiddag, medan svenskan är en dryg timme.
• Svensklärarna arbetar mer gemensamt än biologilärarna, med parallella klasser och gemensamma planeringar.
• Svenskan är till viss del läroboksstyrd, biologin inte alls. (vilket är intressant eftersom min egen erfarenhet från skolan är precis tvärt om)
• Biologin kräver mer praktiska förberedelser i form av plocka fram kemikalier och slabba med döda djur till laborationer. Svenskan består mer av teoretiska förberedelser, vilket till viss del gör det enklare att planera på lång sikt.

Som ni märker berör ovanstående punkter egentligen bara rent praktiska parametrar. I själva undervisningen, dess uppgifter och bedömningen utav dessa har jag inte märkt någon skillnad alls.

Tidigare hade jag en bild av att svenskan skulle vara mer formativ i sin bedömning, med mer analyser och eget tänkande än i biologin. Men såhär efter mina första veckor med svenska är den föreställningen närapå slaktad. Det arbete med instuderingsuppgifter på filmen Fröken julie som eleverna i svenska gjort den här veckan känns betydligt mer summativt än de diskussionsarbeten kring miljöfrågor och hållbar utveckling som jag tidigare haft med samma elever i biologin.

Hur arbetet ser ut och hur det bedöms beror förstås väldigt mycket på vem som undervisar. Men utifrån mina erfarenheter från denna och tidigare VFU-perioder har jag svårt att se den där enorma skillnaden mellan det humanistiska och naturvetenskapliga som en del lärare verkar uppleva.

Biologi är till skillnad från svenskan inte ett kärnämne. Det innebär att alla elever jag kommer att undervisa i biologi har valt det själva genom att de valt en inriktning eller linje som inkluderar biologi. Det innebär förstås inte att det automatiskt kommer vara alla elevers favoritämne, men intresset kan nog ändå förväntas större än på högstadiet där alla måste läsa alla ämnen.

Den skolan jag är på nu är ett naturbruksgymnasium, vilket innebär att de läser extremt mycket biologi. Jag har dels haft praktik i biologi på skolan och även vickat en hel del, vilket gör att eleverna känner mig väl från biologi-kurserna.

Detta kändes som en klar fördel när jag nu skulle träffa dem på svensklektionerna. Jag tror att den kontakten man får med eleverna i ett mer praktiskt karaktärsämne ger klara fördelar för undervisningen i de mer teoretiska kärnämnena, något jag brukar försvara mitt val av ämneskombination med. Om den nu nödvändigtvis ska behöva försvaras.

Det blev kanske ett lite luddigt utlägg det här, men jag är nyfiken på hur ni andra upplevt er praktik och kombinationen av era ämnen. Upplever ni med bild eller hem-och konsumentkunskap som förstaämne liknande saker?