Läromedel i svenska

Mängden läromedel i förhållande till antalet elever på min VFU-skola är stor. Det gäller såväl läromedel för samtliga ämnen som skönlitteratur i större uppsättningar. Detta kan förklaras av att skolan drivs av landstinget och har, åtminstone under tidigare år, haft väldigt god ekonomi.

De senaste åren har dock elevantalet sjunkit, vilket gjort att kassan för läromedel minskat. I och med LGY11 och de nya kursplanerna är dessutom en stor del av kurslitteraturen nu inaktuell.

Min handledare berättade att svenskundervisningen på skolan tidigare inte varit läroboksstyrd, men nu har de köpt in läromedlet Svenska impulser 2 att använda till Svenska 2.  Hon motiverade initiativet som en hjälpande hand i anpassningen till den nya läroplanen.

Till Svenska 1 har de i nuläget inget läromedel som de följer. Däremot använder de litteraturen från Svenska A som inspiration, och plockar delar utav dem som passar in. Om det funkar bra med läroboksstyrd undervisning i Svenska 2 är tanken att kommande läsår även applicera det på Svenska 1.

Det lilla jag hunnit erfara av boken Svenska impulser 2 tycker jag att den fungerar bra i undervisningen. Det går ju inte att sticka under stol med att det underlättar planeringen med en lärobok att följa. Det bör även nämnas att eleverna vid kursens början fick välja om de ville ha boken i fysisk form eller som en digital resurs, men att samtliga elever utom en då valde att få den som en vanlig bok. Detta återkopplar till det jag skrev i mitt första blogginlägg, om att det nya och digital inte alltid är det bästa för eleverna.

Skolan har ett eget bibliotek, men där finns framför allt facklitteratur för karaktärsämnena djurvård, lantbruk och trädgård, samt tidningar inom samma ämnen.

Skönlitteraturen för svenskundervisningen förvaras istället i skåp runtom på skolan. När jag och min handledare började gå igenom dessa upptäckte vi flera skåp som vi inte visste fanns, vilket säger en del om mängden böcker som skolan lyckats samla på sig.

                                                                          

När det kommer till klassuppsättningar med skönlitteratur har man dock tänkt lite annorlunda än de skolor jag tidigare varit på. Istället för att köpa in hela klassuppsättningar har man köpt in 5-6 stycken utav varje av kända titlar såsom Don Quijote, Den unge Werthers lidande, Robinson Crusoe, Huckleberry Finn, m.fl. 

Min handledare förklarade detta med att svensklärarna gemensamt enats om att det är viktigare att eleverna får en valfrihet i att läsa olika böcker och kunna diskutera dessa i mindre grupper, än att tvinga en hel klass att läsa samma bok. Något jag till stor del kan hålla med om, även om det hade varit roligt att någon gång läsa en bok i helklass också.

Skolan har en hel del utbyten, framför allt med olika länder i Afrika. Detta har man till viss del tagit fasta på även i svenskan och köpt in skönlitteratur av afrikanska författare, som de arbetat med i olika teman med eleverna. Ett intressant och bra sätt att knyta de teoretiska kärnämnena till de praktiska karaktärsämnena.