IKT på min VFU-skola

Ett exempel på hur en lektion på min VFU kan se ut.

Ibland är det bättre att få se saker på riktigt än på Google.

Bild hämtad från skolans blogg.

Att nyttja tekniken för såväl kommunikation som för själva undervisningen är knappast någon nyhet i dagens skola. Tidigare handlade dock mycket av diskussionen kring att tekniken skulle användas, idag ligger fokus snarare på hur.

I den föregående läroplanen, LP94, fanns t.ex. datorkunskap med som ett eget, obligatoriskt ämne.  Till LGY11 är detta ämne borttaget, vilket kan ses som ett tecken på att teknikens del i undervisningen idag är så självklar att den numera ska integreras i samtliga ämnen och inte hållas som en särskild kurs.

Under ämnets syfte för svenska i LGY11 står bland annat att eleverna skall ”[…] ges möjlighet att utveckla sådana kunskaper om muntlig och skriftlig kommunikation som behövs i arbetslivet och för vidare studier.” Även om det inte står uttryckligen teknisk kommunikation så lär eleverna behöva just den kunskapen, oavsett vilken yrkesbana de tänkt sig. Det finns i dagens samhälle egentligen inte något yrke som inte inkluderar någon form av teknisk kommunikation i form av mejl till kollegor, journaler, betalningssätt eller bokföring.

Vidare står det under ämnets syfte att ” Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker, sammanställer och kritiskt granskar information från olika källor.”

Just källkritik är något som, med all rätt, diskuterats mycket i samband med datoranvändandet i undervisningen. Men även om det förvisso är enklare att sprida felaktiga uppgifter via nätet än genom tryckt information, är skepsisen mot internetbaserade källor idag aningen överdriven. Som ett exempel är Wikipedia en betydligt mer uppdaterad än de trycka uppslagsverken, och därav en säkrare källa kring aktuella händelser.

Min VFU-skola deltar i det nationella en till en-projektet, vilket innebär att alla elever och lärare sen 2010 är utrustade med varsin laptop. Från början var det ”vanliga” vita Mac Books, men dessa byts nu successivt ut mot de lättare och mer tåligare Mac Book air.

Användandet av datorer för kommunikation är väl utvecklat på skolan och de har tagit hjälp av en rad olika webplattformar. Mellan elever och lärare används Itslearning, där planeringar, läxor och uppgifter för respektive kurs läggs ut. Närvaro och betyg registreras på plattformen Dexter, dit bara lärare har tillgång. För scheman används tjänsten Webuntis.

Till en början upplevde jag det en aning rörigt med alla hemsidor och inloggningar, men ganska snabbt vänjer man sig och då kompletterar de olika plattformarna varandra på ett bra sätt och känns smidiga att använda. Eleverna verkar också bekväma med att sköta kommunikationen över nätet, även om det varierar en del hur frekvent de tittar på sina kurser på Itslearning. Men som en lärare uttryckte det, man kan leda kon till vattnet men inte tvinga den att dricka.

(En viss parallell till oss GU-studenter och GUL skulle här kunna dras…)

I själva svenskundervisningen används datorerna dels som ett presentationsredskap vid redovisningar, men framför all för att distribuera undervisningsmaterialet. Skolan har köpt in vissa läromedel som e-böcker och alla uppgifter och planeringar läggs som sagt ut på den interna plattformen Itslearning.

Min LLU:are ser stora fördelar med datorerna i klassrummet i form av större valfrihet och att elever som varit borta lättare kan se vad de missat när allting finns på ItsLearning (vid genomgångar brukar hon scanna in sina anteckningar. när hon berättade det tänkte jag tyst att jag nog borde öva på min handstil). Elever med t.ex. skrivsvårigheter kan dessutom få spela in sig själva i ett videoklipp, istället för att lämna in traditionella skriftliga uppgifter.

Hon påpekar dock att hon märkt en klar försämring av djupläsningen sen datorerna introducerades, och att många elever om de får välja hellre läser en text på papper än på skärmen. Men, fortsätter hon, det är bra att båda alternativen finns.

Det jag tycker är intressant med min VFU-skola är att de istället för, som många andra skolor gjort, fastna i diskussionen om hur vi ska få in så mycket teknik som möjligt i undervisningen, istället fokuserat på hur olika arbetsmedel kan användas på bästa sätt. De har satsat stort med en-till-en-projektet, bildkanoner i alla salar och smartboards. Men allt det nya har inte ersatt de ”gamla” sätten, utan används som ett komplement. Det gör att det känns nytt och modernt, men aldrig onödigt krångligt.