Att använda blogg-formatet i skolsammanhang var för mig en
helt ny upplevelse. Även om jag privat är välbekant med bloggvärlden blev det
en utmaning att applicera dessa kunskaper till ett skolarbete, som normalt sett
är mer språkligt formellt än de inlägg jag gör på min egen blogg.
Just språknivån kändes klurig i början. Efter fyra års
universitetsstudier kopplar hjärnan nästan automatiskt om till akademiskt språk
så form jag ens tänker på skolarbeten. Samtidigt hålls språket på en blogg inom
betydligt friare ramar, och jag tycker själv att jag lyckades hitta en bra
balans mellan ett avslappnat talspråk och pedagogiska termer.
Den stora fördelen med bloggen var att det blev enklare att
skriva lite allt eftersom, medan det fortfarande var färskt i huvudet. Vid mer
traditionella praktikrapporter är det ofta svårt att komma ihåg detaljer från
lektioner som ägt rum fem veckor tidigare, även om man han anteckningar.
Just på den punkten får jag klappa mig själv lite på axeln
för att jag faktiskt höll min ursprungliga plan och spred ut blogginläggen över
hela praktikperioden istället för att sitta med alla sista kvällen, som jag
ibland har en tendens att göra med andra skolarbeten.
Det tveklöst svåraste var att hålla sig inom det angivna
antalet ord. Det fanns så mycket att skriva om, speciellt om
undervisningstillfällena. Trots att jag i vanliga fall brukar vara ganska
kortfattad fick jag sitta och plocka bort meningar från samtliga inlägg.
Även om jag tyckte att det var både spännande och
utvecklande att arbeta med bloggen som format för redovisning så hade de en
stor nackdel, nämligen att jag drog mig för att vara riktigt så kritisk som jag
ibland hade kunnat vara. För även om jag inte gav ut bloggadressen till min
handledare kunde jag ändå inte riktigt med att vara kritisk mot specifika
tillfällen (som planeringar och liknande vid undervisningstillfällena). Med
tanke på framtida möjligheter för jobb och liknande kändes det dumt att trampa
någon på tårna, och bloggen är trots allt inte svår att hitta via allas vår vän
Google, trots att jag valde att inte skriva mitt namn i adressen.
Skulle jag göra en liknande presentation i framtiden skulle
jag hellre hålla bloggarna låsta, så att bara vi studenter och ni lärare på
kurser kan läsa dem. På det viset hade man fångat alla fördelar med bloggen,
samtidigt som vi hade kunnat vara mer kritiska i våra betraktelser.
